att våga gå på vattnet

tror inte riktigt jag vet vad jag håller på med. om ett par dagar flyttar jag hemifrån och jag har nog inte riktigt insett vad det innebär. egentligen tror jag att det är bra, för hade jag insett det skulle jag vara så mycket mer sentimental. men jag är ändå lite orolig för hur allt ska gå. innerst inne vet jag att allt kommer att bli bra, för Gud har omsorg om mig och vill det bästa för mitt liv. så jag är ändå ganska trygg i det. men hela grejen med att växa upp och klara sig själv är lite skrämmande ändå. hela våren har jag dock haft strofer ur ett par sånger på hjärnan "your faith is all it takes and you can walk on the water too", samt "you called me out upon the water, the great unknown, where feet may fail." jag har liksom haft detta med att våga gå på vatten och kasta sig ut och testa sina vingar, på hjärnan ett tag. som att Gud vill visa att jag ska våga gå utanför min comfortzone, våga göra något jag aldrig tidigare gjort, för att Han ska få visa vem Han är, och vilken enorm omsorg Han har om mig. visst, att gå bibelskola kanske inte låter som att kasta sig ut och testa sina vingar, men allt vad det innebär är för mig att gå på vatten; ny stad, nya rutiner, ny vardag, nya vänner, nytt boende, nytt ansvar, nytt jobb. livet helt enkelt. det är skrämmande men ack så spännande. ser verkligen fram emot allt som Gud har för mig under de kommande månaderna.