jemima

 

nu när jag ser att fler och fler tränar, pressar sig själva så oerhört bara för att få frid på insidan, experimenterar med maten och tar bort vissa saker och lägger till annat. visst, det är roligt och bra att tänka på hälsan, ja. men det är nog oftare än vi tror som det går överstyr. tänk på alla instagrambilder på mat som det egentligen ligger ångest bakom, tänk på alla dessa som inte klarar av att gå ut och fika eller luncha med sina vänner för att det får en att kollapsa pga att man så strängt förbjudit sig själv att äta vissa saker.

det gör ont i mig. jag vet hur det är, och det finns inget glamouröst med det överhuvudtaget. så snälla du, ta hand om de som finns runt omkring dig, för du vet aldrig vad de kämpar med. tänk på vad du säger, hur du behandlar dina vänner. ett litet ord kan såra så mycket mer och göra så mycket mer skada än vad du någonsin menat. jag vet, för det var så det på riktigt tog fart för mig. 

 

men det är inte okej längre. det är inte okej att så många unga människor går runt och ser ner på sig själva, hatar sina kroppar, gör allt för att tysta, men ändå behaga, rösten i huvudet som säger "du duger inte, du är tjock, du är ful, du är inte tillräcklig." det är inte okej. igår var en av de första gångerna jag ärligt kunde titta på mig själv i spegeln och tänka "jag är vacker" utan att rösten i huvudet sa emot det. det tar tid, men kämpa på snälla du. för du är värd det och du är värd att njuta av livet. sluta begränsa dig själv, lev! det enda du vet att du har är här och nu, ta vara på det. acceptera dig själv för den du är och hur du ser ut, för du är alltigenom skön, på dig finns ingen fläck.