morgondagg

jag har alltid tyckt om att skriva. under högstadiet hade vi en fantastisk svensklärare som alltid gav oss roliga skrivuppgifter och jag älskade det. men nu var det länge sedan jag skrev och tänkte därför försöka komma igång lite igen. tänkte ge mig själv ett ord så ofta jag vill och orkar och skriva något utifrån det ordet. idag blev ordet morgondagg. här kommer min text.
 

hon kom ut tidigt den morgonen. solen lyste genom grenarna på träden som skapade långa skuggor på marken. hon drog ett djupt andetag genom näsan och såg sig omkring. ja, det var verkligen vackert. men det hindrade henne inte från att vilja fly. hon böjde sig ner för att knyta åt idrottskorna riktigt ordentligt. hon skulle fly nu. detta var hennes sätt.

-----------

ända sedan hon börjat gymnasiet hade hon känt sig udda och ensam. hon var både introvert och extrovert. inte så många förstod sig på hur hon tänkte. hon älskade att vara i ensam i naturen, men njöt även av stora folksamlingar och att lära känna nya människor. men bara på sina egna villkor, när hon själv orkade. hon hade egentligen inte svårt att få vänner, bara svårt att släppa in dem för nära inpå. svårt att öppna upp för dem. men hon körde sitt race och försökte strunta i att tänka på vad folk tyckte om henne. för det spelade ju ingen roll, eller hur? det viktigaste var vad hon tyckte om sig själv. åtminstone var det hennes inställning. ända till den där dagen i tvåan på gymnasiet. 

----------

det var en regnig torsdagseftermiddag och som hon brukade på torsdagarna gick hon genom skolkorridorerna, förbi väggarna som var prydda med gamla studentfoton, passerade skoltoaletterna, gick upp för de tre låga trappstegen som ledde till danssalen där hon brukade dansa för att få ur sig allt hon kände och tänkte. där kunde hon rensa huvudet från allt som hade hänt under veckan.

hon hade på sig ett par träningstajts och en oversize t-shirt, drog på sig ett par strumpor och snörade på sig idrottsskorna. hon gick fram till högtalaren och plockade fram aux-sladden som hon sedan kopplade in i mobilen och satte på sin favoritspellista. den som tog henne tillbaka till barndomen, då allt varit enklare. hon slöt ögonen och kände basen pulsera i kroppen och sedan rörde hon sig till musiken. lät kroppen styra. slutade tänka. hon dansade till spellistan var slut och när hon tittade upp såg hon att någon stod i dörröppningen och tittade på.

det var en kille med krulligt brunt hår och stora ögon. han hade armarna i kors och ett litet leende i ena mungipan.

- eh, hej? vad gör du här? jag har bokat den här salen så jag vill helst vara ifred.

killen skakade på huvudet som att han försökte skaka av sig någon slags chock. det såg ut som att han försökte hitta något att säga men lyckades inte utan mumlade bara ett hejdå och gick därifrån. hon förstod ingenting men försökte släppa det och gick istället och torkade av svetten från pannan med sin handduk, samlade ihop sin väska och sina ytterkläder och gick ut från salen.

påväg till sitt skåp mötte hon den krullhåriga killen igen. han verkade vänta på henne.

- förlåt, jag menade inte att störa dig. du är väldigt duktig, men jag har måste säga att du behöver jobba på din teknik om du någonsin ska kunna komma in bland danseliten.

hon gick därifrån utan att svara killen. visst, det var smickrande att någon berömde hennes dans, men att försöka ge kritik utan att hon ens bett om det? hennes dans var inte till för andra. dansen var hennes egen, ingenting som hon skulle låta någon annan komma och bedöma eller tycka något om - varken positivt eller negativt. dansen var hennes.

när hon satt på bussen hem insåg hon att hon började tänka på om fler skulle gilla henne om hon började visa upp sin dans, utvecklade den och började uppträda. skulle hon bli mer accepterad då? skulle hon hamna i det populära gänget? 

när hon kom hem satte hon sig vid datorn, gick in på YouTube för att titta på proffsdansares tekniker och jämförde dem med sin egen dansstil.

----------

det var där allt började. otillräckligheten. när hon jämförde sig själv med andra, sökte bekräftelse hos andra personers accepterande. sökte applåder och alltid strävade efter att bli smidigare, mer vältränad och ännu mer vig. istället för att dansa för att hon älskade det, dansade hon nu för att bli accepterad. hon tappade bort en del av sig själv där, mitt i förvirringen om var hon egentligen passade in.

----------

hon sprang snabbare än någonsin. med löpskorna på kände hon sig oövervinnerlig. det var när hon susade fram bland skog, grusvägar och ängar som hon kunde andas på riktigt. men dit hon flydde var alltid till en stor gräsplätt. en gräsplätt som hade utsikt över vattnet. en gräsplätt varifrån man hade utsikt över berg och skog. när hon lade sig ner på det fuktiga gräset kände hon sig som mest avslappnad. där påminde hon sig om sitt namns betydelse. Talia, dagg från himlen.